SUGARLESS

Jag blir lite ledsen.. För det känns inte som om folk kan vara ärliga mot varandra. I alla böcker jag läser och även historier från verkligheten svalnar känslorna mellan de som valt att dela livet med varandra. De börjar istället att avsky allt med varandra, men ändå fortsätter de vara tillsammans. Går runt och avskyr varandra i tysthet, eller bryter upp och är öppet elaka mot varandra och smutskastar den tid de haft tillsammans.

På felsms.com handlar varannat sms om att de råkar skicka till sin man/fru istället för sin älskare och allt slutar med gräl och hårda ord. Jag blir ledsen i hela mig..

Var nyss inne på Niotillfems blogg och där hade hon publicerat kommentarer hon fått efter att ha frågat sina läsare vad de gjort på onsdagskvällen, eller vad det var. Och dethär var en av kommentarerna:

"Igårkväll var vi ett helt gäng med folk som grillade hamburgare. En speciell pojke hade ansvaret för grillen. Igår sov jag inte med min pojkvän, utan med en pojke jag tycker alldeles för mycket om.
Vi sov i en trång, varm nittiosäng men det var bland det finaste jag gjort på länge. När han höll min hand, smekte mig på magen och försiktigt mötte mina läppar.
Hans hår luktade hamburgare. Sen kysstes vi. Länge. Jag tror det räknas som otrohet, men jag är på något otroligt konstigt, dumt och naivt vis så himla lycklig."

Den kommentaren gör mig också sådär ledsen. Kan inte folk gå skilda vägar när de märker att de inte passar för varandra, inte gör varandra lyckliga eller vad det nu kan vara som inte stämmer? Måste det sluta med att man sårar varandra, avskyr varandra eller gör saker som inte är rätt mot varandra?

Om det är så orkar jag inte mer, jag vill kunna tro på evig kärlek eller att man åtminstånde beter sig vuxet och inte måste riva djupa sår i varandras hjärtan.

Nu ska jag sluta skriva, för jag skulle kunna fortsätta i all evighet.

<3